Vattnet utanför nätet

Lagen om allmänna vattentjänster (2006:412) ålägger kommunen att ordna vattenförsörjning och avlopp där det behövs i ett större sammanhang med hänsyn till människors hälsa eller miljön. Sedan 2023 skärptes kommunens skyldighet att pröva enskilda lösningar.

Men det finns ingen struktur för att göra det. I Ecoloops utredning för Österåkers kommun konstaterades att kommunen saknade register över befintliga avsaltningsanläggningar. Man vet inte vad som finns, var det finns, eller hur det fungerar.

Konsekvensen: beslut om bygglov, förhandsbesked och planläggning fattas utan underlag om faktisk vattentillgång och anläggningarnas prestanda.

Från 1 januari 2026 gäller nya gränsvärden i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (LIVSFS 2022:12):

• Åtta nya parametrar ska kontrolleras, bland andra bisfenol A, klorat, mikrocystin-LR och uran
• Sänkta gränsvärden för bly och arsenik (från 10 till 5 µg/l) och kadmium
• Krav på råvattenkontroll för alla dricksvattenanläggningar

Livsmedelsverket anger att PFAS-gränsvärdena gäller som riktvärden även för små dricksvattenanläggningar för privat bruk.

I Livsmedelsverkets undersökning 2024 överskreds PFAS4-gränsen i 11 av 135 undersökta enskilda brunnar.

Kraven gäller alltså även utanför kommunalt VA — men utan struktur för att kontrollera efterlevnaden.

Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter blir bindande för en anläggning som antingen i genomsnitt tillhandahåller 10 kubikmeter dricksvatten eller mer per dygn, eller försörjer 50 personer eller fler. Livsmedelsverket kallar det storleksgränsen 10/50.

Under gränsen gäller endast riktvärden och råd. Över gränsen gäller samma bindande krav som för ett kommunalt vattenverk: fastställt undersökningsprogram, faroanalys, larm vid desinfektion och pH-justering, och obligatorisk PFAS-provtagning.

Volymen beräknas som ett årsgenomsnitt. Antalet försörjda personer kan användas som bas, med schablonen 200 liter per person och dygn. Dricksvatten som tillhandahålls i kommersiell eller offentlig verksamhet omfattas alltid, oavsett storlek.

När fritidshus blir permanentbostäder ökar både förbrukningen och antalet försörjda personer. Anläggning efter anläggning passerar gränsen — och möter krav de inte har någon struktur för att uppfylla.

Länsstyrelsen Stockholms faktablad om avsaltning (2026) konstaterar att energibehovet vid avsaltning är högt och att anläggningarna kräver kontinuerligt underhåll.

Vägledningen till kommuner anger 0,5–3 kWh/m³ för bräckt vatten – ett spann hämtat från storskaliga anläggningar. En uppskattning för småskaliga hushållsanläggningar, baserad på produktdata, landar kring 15 kWh/m³. Skillnaden är en faktor fem.

Ingen av siffrorna bygger på mätningar från småskaliga anläggningar i drift. Det gäller även rejektvattnet: volymer och utspädning bedöms i dag utifrån litteraturvärden och antaganden.

Den datan samlas inte in systematiskt idag. På Ålön börjar vi mäta den.

Grundvattentillgången i kust och skärgård är låg. På Ålön och omgivande skärgård ligger den under 250 liter per dygn och hektar enligt SGU.

Samtidigt ökar belastningen: fritidshus blir permanentbostäder, befolkningen i skärgårdskommuner fördubblas sommartid, och hemarbete har gjort att fler vistas längre perioder.

I Österåkers kommun finns cirka 5 000 enskilda vattentäkter och 5 500 enskilda avlopp. Vid en inventering 2013–2016 bedömdes cirka 20% av WC-avloppen som icke godtagbara.

Det finns ingen etablerad praxis i Sverige för hur småskaliga VA-anläggningar ska drivas, bemannas eller följas upp. Varken hos anläggningsägarna eller hos myndigheterna.

Inför installationen 2013 fanns ingen kunskap om hur det skulle gå till, och inget underlag att utgå från. Den strukturen fick byggas från grunden.

Idag mäts: intag, avsaltningens drift, totalt producerat och distribuerat vatten för ön som helhet.

Hösten 2026 tillkommer: tre minireningsverk från Topas på Ålön med Modbus RTU, plus en befintlig enhet på Väddö. En fastighet blir sluten mätpunkt — allt vatten in, allt som går ut till reningsverket.

2027: hela strukturen hav till hav på plats.

Ålöns avsaltning ägs av öns samfällighetsförening. 47 anslutna fastigheter. Kapacitet 18–20 m³/dygn, genomsnittlig produktion cirka 4 m³/dygn, lagring i tre tankar om 3 m³. Helårsdrift säkrad 2026. Anläggningen på Ålön har inte solceller idag men kan bli energineutral per år med 60 kvm solceller.

Anläggningens årsförbrukning är känd från elmätaren. Kontinuerlig energimätning är nästa steg och ger verklig energiåtgång per kubikmeter – den siffra som saknas för småskalig avsaltning i Sverige.

Filter stod för 27% av driftstörningarna. Efter installation av sandfilter har antalet filterbyten minskat betydligt.

Nästa steg som utreds är aktiverat filtermedia (AFM) som ersättning för sand. Enligt oberoende tester av IFTS (Institut de la Filtration et des Techniques Séparatives, 2014):

Sand behöver bytas vart tredje till femte år på grund av biofilm som får kornen att klumpa ihop sig och skapa kanaler där ofiltrerat vatten passerar. AFM är självsteriliserande, motverkar biofilm och har en livslängd över tio år. Backspolningen kräver omkring 50% mindre vatten.

På en anläggning där varje kubikmeter avsaltas är backspolningsvatten en direkt energikostnad.

• Färre akuta driftstopp – fel upptäcks när de börjar, inte när tankarna är tomma.
• Längre livslängd på RO-membran och filter – byten och tvätt görs i tid, på trend i stället för på chans.
• Tryggt dricksvatten året runt – även när brunnen inte räcker.
• En organisation som håller – tydliga roller, larm till rätt person och enkla rutiner. De flesta tekniska problem har organisatoriska orsaker.

Tryck före och efter filter, intagstryck, producerad och distribuerad volym samt drifttimmar räcker långt. Med de värdena syns igensatta filter, problem vid intaget och sjunkande produktion innan hushållen märker något. Energi och rejektflöde är nästa steg för den som vill veta vad anläggningen faktiskt kostar och vad den släpper ut. Östersjöns vatten är bräckt, vilket gör omvänd osmos (RO) till den vanligaste tekniken för småskalig avsaltning i skärgården.

Varje liter som sparas i hushållet är en liter som inte behöver avsaltas – mindre energi, mindre rejekt och mindre slitage. Filmerna är gjorda av Christian Bagge.

Vi delar gärna erfarenheter från Ålön med samfälligheter, fastighetsägare och kommuner. Skriv till oss via kontaktformuläret.

Ecoloop / Österåkers kommun / Länsstyrelsen Stockholm (2022–2023)

Projektet "Cirkulärt vatten i skärgårdsmiljö — samarbetsformer och hållbara teknikval" genomfördes av Österåkers kommun och Ålön, leddes av Ecoloop AB och finansierades av Länsstyrelsen i Stockholms län genom "Bidrag för åtgärder som förbättrar vattenhushållning och tillgången till dricksvatten".

Rapporten (2023-10-27) lyfter Ålöns organisationsstruktur och digitalisering av avsaltningsanläggningen som exempel på hållbar enskild vattenförsörjning.

Studiebesök genomfördes på Ålön 2022 och 2023 med tjänstepersoner från Österåkers kommun och Roslagsvatten. Ytterligare studiebesök på Gotland 2023 med Oskarshamns, Västerviks och Norrtälje kommuner.

Projektets totala budget var 1 037 000 kronor. Länsstyrelsen i Stockholms län finansierade 493 000 kronor. Resterande 544 000 kronor bars av Österåkers kommun, Roslagsvatten och de boende på Ålön, till stor del som egen arbetstid. Ålöns fastighetsägare ansvarade för förstudien.

Avsaltningsanläggningar kräver kontinuerligt underhåll: rensning av intagssil, byte av förfilter, rengöring av membran och kontroll av tankar. Österåkers kommuns riktlinjer anger daglig kontroll och att den som driver anläggningen ska bedriva egenkontroll. Erfarenheten från Ålön är att det krävs både en tydlig driftorganisation och digital övervakning – de flesta tekniska problem har organisatoriska orsaker.

Föreskrifterna (LIVSFS 2022:12) blir bindande när en anläggning i genomsnitt tillhandahåller minst 10 kubikmeter dricksvatten per dygn eller försörjer minst 50 personer – den så kallade 10/50-gränsen. Ett område med ett trettiotal permanentbostäder passerar ofta 50 personer även om uttaget är under 10 m³ per dygn. Under gränsen gäller endast råd, och ägaren bär hela ansvaret.

Vägledningen till kommuner anger 0,5–3 kWh/m³ för bräckt vatten, ett spann från storskaliga anläggningar. En uppskattning för småskaliga hushållsanläggningar landar kring 15 kWh/m³. Mätdata från småskaliga anläggningar i drift saknas. På Ålön införs kontinuerlig energimätning.

Rejektvattnet klassas som avloppsvatten och omfattas av reglerna för miljöfarlig verksamhet. Recipientens status ska bedömas. I dag beräknas rejektvolymer ofta utifrån litteraturvärden för återvinningsgrad, eftersom mätdata från småskaliga anläggningar saknas.

I kust- och skärgårdsområden är grundvattentillgången ofta låg och risken för saltvatteninträngning ökar vid stora uttag. Livsmedelsverkets klimathandbok (2026) pekar på att kommuner i framtiden kan behöva planera vattenförsörjning för kustområden med saltvattenproblem. Brunnen kan sina – havet gör det inte. Valet bör bygga på brunnens verifierade kapacitet och kvalitet över tid.

Kostnaden beror främst på kapacitet, intagets längd, rejektledning, byggnad, förbehandling, lagring och redundans. Kontakta oss för en genomgång – vi kan förmedla kontakt med leverantör för offert.

Genom att mäta tryck före och efter filter, intagstryck och produktion kan stigande filtertryck eller fallande produktion larma innan tankarna töms. På Ålön har tankarna inte gått torra en enda gång sedan den digitala övervakningen infördes 2023.

Sedan 1 januari 2023 ska kommunen ta särskild hänsyn till om behovet kan tillgodoses med en enskild anläggning. Det kräver underlag om hur anläggningarna faktiskt fungerar. Uppkopplade anläggningar kan ge kommunen överblick över drift och kvalitet utan att kommunen tar över driften.

Intagssil, förfilter och membran är det som oftast ställer till det. Kontrollera trycket före och efter filtren regelbundet, tvätta membranen enligt leverantörens rekommendation och ha reservfilter hemma. En enkel övervakning av tryck och producerad volym gör att problem syns innan vattnet tar slut.